I en sal på lasarettet där de vita sängar står låg en liten bröstsjuk flicka blek och tärd med lockigt hår.
Allas hjärtan vann den lilla där hon låg så mild och god. Bar sin smärta utan klagan med ett barnsligt tålamod.
Så en dag hon frågar läkarn, som vid hennes sida stod: Får jag komma hem till påsken till min egen lilla mor?
Läkarn svarar då den lilla: Nej mitt barn, det får du ej, men till pingsten kan det hända du får komma hem till mor.
Pingsten kom med gröna björkar blomsterklädd står mark och äng, men den lilla sjuka flickan låg där ständigt i sin säng.
Så på nytt hon frågar läkarn som vid hennes sida står: Får jag komma hem till hösten till min egen lilla mor?
Läkarn svarar ej den lilla, men strök sakta hennes hår, och med tårar i sitt öga vänder han sig om och går.
Nu hon slumrar uti mullen slumrar sött i snövit skrud. Från sin tåligt burna längtan har hon farit upp till Gud.